DEN SOVJETISKA GALAXEN

EN GÅNG VAR VI SEXTONSJUTTONARTON. VI FÖRBRUKADE FÖR MÅNGA CIGARETTER I RÖKRUMMET PÅ CAFÉ JAVA OCH VÅRA FLANELLSKJORTOR LUKTADE ALLTID LITE INPYRT. I ASKFLAGSVIRVEL DISKUTERADE VI DET MENINGSLÖSA NUET. ETT STAMPANDE TRAMPANDE VÄNTANDE PÅ ATT LIVET SKULLE TA SIN BÖRJAN. FÖR ENLIGT OSS HADE DET INTE GJORT DET ÄNNU. DET VAR SOM ATT VI FORTFARANDE VORE KVAR I VÅRA MAMMORS MAGAR. LÄNGTADES OCH SUKTANDES EFTER DET PÅGÅENDE PULSERANDE LIVET SOM BARA KUNDE ANAS DÄR UTANFÖR. HUR VI DRÖMDE FANTISERADE PLANERADE OM ATT STICKA OCH ALDRIG ALDRIG ALDRIG NÅGONSIN ÅTERVÄNDA. ÅHJA, EN DAG KOM DEN YTTERSTA DAGEN OCH VI LÄMNADE BOET. PRÖVADE VINGARNA. MEN HELA TIDEN GENOMSYRADES LUFTEN AV MOTVIND. EN SLAGS SUGANDE BLÅST BAKÅT. ETT TAG ORKADE MAN MOTSTÅ DEN, MEN TILL SLUT VAR BÅDA ENS VINGAR KNÄCKTA OCH MAN SLUNGADES TILLBAKA MED EN VÄLDIG FART. TILLBAKA TILL CIGARETTBORTRÖKANDE DAGAR PÅ CAFÉ JAVA. TILLBAKA TILL STAMPERI OCH FANTASI. TILLBAKA TILL LIVMODERN.