onsdag 14 april 2010

BRÄND

"HAN SLÄPPER CIGGARETTEN HAN HÅLLER MELLAN SINA PIANOFINGRAR. DEN LANDAR LJUDLÖST PÅ TROTTOAREN.
- JAG ÖNSKAR ATT KÄRLEKEN KUNDE VARA SOM UNIVERSUM.
DET ÄR DET SISTA HAN SÄGER INNAN HAN VÄNDER PÅ KLACKEN OCH FÖRSVINNER IN I ETT SVART HÅL. JAG TÄNKER PÅ OÄNDLIGHETEN OCH BLIR SÅ SNURRIG I HUVUDET ATT JAG MÅSTE LÄGGA MIG NER PÅ ASFALTEN, RAKT PÅ HANS CIGG SOM ÄNNU INTE HAR SLOCKNAT. DESS GLÖD BRÄNNER SIG I GENOM SKJORTAN OCH IN PÅ MIN BARA HUD. JAG RESER MIG INTE UPP. DET BÖRJAR OSA BRÄNT KÖTT. DET BÖRJAR OSA BRÄNT HJÄRTA".

(UR NÅGON AV ALLA SKRÄPIGA NOVELLER JAG BÖRJAT SKRIVA PÅ FÖR ATT SEDAN GLÖMMA BORT)

3 kommentarer:

Lisa sa...

åh så himla fint!

Rebecka sa...

samla ihop alla bortglömda noveller. ge dem till mig så jag får något bra att läsa i sommar. sen kan du skriva en bok.

Freja sa...

åh fint!